Det är något djupt rörande med den första riktiga vårdagen i Sverige. Inte bara värmen mot ansiktet, eller att solen plötsligt dröjer sig kvar långt efter middagstid. Det är det försiktiga skrapet från trädgårdsstolar som dras fram ur förråd, doften av nyoljade altaner, och ljudet av termosar som öppnas i parker där människor trotsar aprilvindar med filtar och ett hopp om vår. Det är som ett kollektivt andetag efter vinterns långa tystnad. Ett vårtecken i taget.
Förra helgen satt jag i Tantolunden med några vänner, ett par filtar, fläderdryck i termos och en rykande varm ugnsform med hemlagad lasagne. En picknick i april låter kanske våghalsigt – eller rentav tokigt – men efter månader av grå himmel och dubbla sockor känns till och med kyliga vindar som en inbjudan till livet. En vän tog med inlagda rödbetor, en annan en rabarberpaj. Någon skämtade om att min lasagne var ”den italienska versionen av svensk husmanskost.” Jag skrattade – men sen tänkte jag: kanske är det precis så.
Våren är en matmässig nystart, både i Italien och i Sverige. Det är då lokalt anskaffade grönsaker börjar dyka upp på torget, och rätterna blir lättare utan att förlora sin värmande känsla. Här hemma i Sverige smyger sig svenska råvaror som späda morötter, färskpotatis, nässlor och ramslök in i recepten, ibland nästan blygsamt.
I Italien är det bönor, ärtor, kronärtskockor och zucchiniblommor som dominerar. Då lagar man gärna torte salate, frittata eller – som jag gillar – en vårig vegetarisk lasagne. Inte den klassiska köttfärsvarianten som många känner till, utan en mildare, grönare variant som fortfarande bjuder på all den där djupa doften av italiensk mat, men med fräschör, syra och vårkänsla.
Och vet du? Den är perfekt till picknick.
Jodå. Fråga vilken italiensk nonna som helst. En bit lasagne i en plastlåda är standard på en söndagsutflykt. Den är lika god ljummen som varm. Och i Stockholm, där picknickkulturen är stark redan i mars och håller i sig till långt efter midsommar, känns tanken på att ta med sig lasagne som en självklar uppgradering till filt och termoskaffe.
Varför inte testa att ta med sig lite riktig hemlagad mat till nästa vårpicknick?
Tänk dig: du vecklar ut en bit comfort food som är bakad på morgonen, lagad från grunden med italienska råvaror – kanske en vegetarisk version med spenat, grillad fänkål, tunt skivad zucchini och lite citronskal i béchamelsåsen. Eller varför inte en variant som passar alla: en vegansk mat-lasagne med havrebaserad sås, vild vitlök och linser? Och för dig som är känslig mot gluten? Det finns glutenfria alternativ med exempelvis pastaplattor av majs eller linser, som ger samma mättande känsla och smakdjup.
Jag har själv blivit förtjust i att blanda in oväntade svenska ingredienser – som lättpicklad rädisa och rostad palsternacka. Låter det konstigt? Det funkar. Sötman från rotfrukterna, syra från picklingen, krämigheten i såsen och den där gräddiga ostigheten på toppen… det blir en lasagne med vår i varje tugga.
Det finns något nästan upproriskt i att ta med sig hemlagad mat till en picknick. Medan andra nöjer sig med plastförpackade baguetter från Pressbyrån, eller beställning från närmaste takeaway, säger du: ”Nej tack, jag gjorde något från grunden.” Det är som en nick till både svensk husmanskost och italiensk home cooking – där maten lagas med omsorg, långsamt, med fingertoppskänsla.
Sverige har dessutom sina egna vårtraditioner som faktiskt påminner om Italien mer än man först tror. Visste du till exempel att det finns gamla småländska rätter med lager av potatis och kål som nästan påminner om en rustik lasagne? Eller att Valborgshelgen ofta bjuder på pajer, primörer och grillat – precis som italienarnas våriga långbord?
Olika kulturer, visst – men samma instinkt: när ljuset återvänder, firar vi det med mat.
Från mitt perspektiv – som italienare i Sverige – är det en speciell känsla att se svenska vänner upptäcka något nytt i det välbekanta. Första gången jag tog med min spenat- och citronlasagne till en picknick på Långholmen trodde en kille att det var en grön tårta. ”Är den söt?” frågade han, helt ärligt. Men två tuggor senare ville han ha receptet och börja odla ramslök.
Det är det fina med våren: människor är nyfikna. Mjuka i kanterna. Beredda att prova nya smaker – särskilt om det doftar ljuvligt och kommer i lager.
För visst handlar lasagne om lager. Det är ingen snabb rätt. Den byggs långsamt. Med omsorg. Precis som den svenska våren. Man rusar inte fram den. Man tittar på smältande snö, väntar på knoppar, och sen – när det händer – firar man.
Så, hur skulle din vår-lasagne se ut?
Skulle den vara krämig och grön med vårörter? Rotfruktsbaserad med lite muskot? Kanske med saffran och svamp? Eller vegansk, glutenfri, eller klassiskt ostig med Västerbottensost? Skulle du cykla med den i väskan till Rålambshovsparken och bjuda dina vänner?
Och viktigast av allt – vem skulle du dela den med?
Våren är till för picknickar. För lager av filtar och minnen. För att äta comfort food med utsikt över blommande körsbärsträd eller glittrande iskanter i skärgården. För att blanda traditioner och låta maten bli en inbjudan.
Oavsett om du är svensk, italiensk – eller någonstans däremellan – kan en bit lasagne bli den perfekta bryggan.
Så nästa gång du planerar picknick i Stockholm – strunta i smörgåsarna. Packa något som är lagat med kärlek, något som är lagrat i lager, något som berättar en historia. Det kan bli början på en ny tradition.
