Den här söndagen bestämde vi oss för att ta en av de där promenaderna som påminner om att sommaren ännu inte helt har släppt taget. Solen var mjuk, luften lite krispig och Stockholm bar fortfarande på en sista värmande ton i sina lager. Så vi begav oss till Bergianska trädgården, en botanisk park som känns som att kliva in i ett levande uppslagsverk av växter.
Det var fantastiskt. Vi strosade långsamt och upptäckte så många olika blommor och växter vi aldrig sett tidigare — och log varje gång vi hittade arter som också växer i Italien. En liten bit av hemmet mitt bland svensk grönska.
Vi njöt särskilt av de färgstarka mangoldbladen och alla variationer av mynta, som fick oss att drömma om teer och såser. Victoriahuset var en höjdpunkt — där blev vi helt förvånade över att hitta en pepparplanta, en vaniljplanta och till och med en kakaoplanta. Det är ovanligt att se en pepparplanta i Europa, och det gjorde besöket ännu mer speciellt. Grönsaksodlingarna utanför förde oss tillbaka till vardagens smaker.
Och sedan alla tematiska områden:
– Frukt- och bärträdgården, där sensommarens bär höll fast vid den sista värmen.
– Japanska dammen, lugn och reflekterande.
– Italienska terrassen, som fick oss att känna oss hemma.
– Rododendrondalen, magisk även utan blom.
– De områden som speglar Nordamerikanska och Skandinaviska fjäll, robusta och inspirerande.
– Området för pollinations- och spridningsbiologi, en påminnelse om allt samarbete som sker i naturen.
– Den systematiska avdelningen, där växterna står uppställda som ett släktträd.
– Victoriadammen, stilla och fylld med näckrosor.
– Våtmarken, jordig och full av liv.
– Och de små världarna av Öland & Gotland, öar återskapade i en trädgård.
Det blev en väldigt behaglig och annorlunda söndagsrutin — ett bevis på att man inte alltid behöver stora planer. Att besöka magiska platser som denna är alltid avkopplande och inspirerande, ett sätt att andas annorlunda för en stund.
Tack för grönskans energi.
Lager av jord. Lasagnariet.
