I Italien är juli månaden då grönsaker slutar vara ett tillbehör och tyst blir huvudpersonen på bordet.
Marknaderna börjar plötsligt se annorlunda ut. Tomater staplas i trälådor fortfarande täckta av lite jord. Zucchiniblommor dyker upp överallt under några få veckor, så sköra att de nästan ser overkliga ut. Paprikor blir sötare av värmen. Basilikaplantor växer vilt på balkonger som om de hade egna planer för sommaren.
Och på något sätt börjar även de enklaste måltiderna smaka mer levande.
Kanske är det just det människor egentligen saknar under vintern. Inte bara solen, utan smaken som kommer med den.
Italiensk sommarmat har egentligen aldrig handlat om komplicerad matlagning. Tvärtom brukar de varmaste månaderna få människor att laga enklare mat. Mindre tid i köket. Mer grönsaker. Fler middagar utomhus medan luften långsamt svalnar efter långa eftermiddagar.
Sena middagar. Öppna fönster. Kalla drycker som lämnar ringar på bordet.
Vanliga juli-kvällar, helt enkelt.
På Lasagnariet har sommarens grönsaker på sistone inspirerat en annan typ av vegetarisk lasagne. Inte den tunga versionen många kanske förväntar sig, utan något lättare, fräschare och fortfarande tröstande på sitt eget sätt.
En lasagne inspirerad av italienska sommarträdgårdar.
Rostade gula och röda paprikor. Len zucchinicreme som fått koka långsamt tills den blivit silkig. Zucchiniblommor vikta försiktigt mellan lagren. Basilikapesto gjord från grunden. Lätt béchamel. Fior di latte-mozzarella som smälter ihop med allting. Lite citronzest för att hålla smakerna friska och livliga.
Och efter gräddningen några bitar burrata ovanpå medan lasagnen fortfarande är varm.
Enkla ingredienser. Men ingredienser som hör juli till.
För säsongens grönsaker beter sig annorlunda när de faktiskt är i säsong. Tomater smakar sötare. Zucchini blir mjukare och mer delikata. Paprikor slutar smaka grönt och börjar nästan smaka fruktigt. Allting känns mindre framtvingat.
Det är förmodligen därför sommarmat i Italien ofta ser så enkel ut.
Råvarorna gör redan det mesta av jobbet.
Och ärligt talat passar den typen av matlagning perfekt ihop med Lasagnariets idé om hemlagad mat. Inga onödiga komplikationer. Inga ingredienser som läggs till bara för att låta imponerande. Bara grönsaker när de naturligt smakar som bäst.
Det finns också något fint i hur tillfälliga sommarens grönsaker är.
Zucchiniblommor försvinner snabbt. Riktigt bra tomater finns bara under några veckor innan säsongen långsamt förändras igen. Till och med basilika doftar annorlunda i slutet av juli jämfört med hösten.
Därför finns det vissa lasagner som bara hör sommaren till.
Alla rätter behöver inte existera året runt.
Vissa recept hör hemma vid varma kvällar, uteserveringar och den där lite kaotiska energin som juli alltid verkar bära med sig. Middagar där ingen egentligen har bråttom hem eftersom solen fortfarande inte riktigt har gått ner.
Och kanske är det precis det italiensk sommarmat ska göra.
Sakta ner allting lite.
Ett lager i taget.
Sedan alltid,
Lasagnariet.
