Äppelsäsongen i Sverige känns som en gåva inslagen i sensommarljus och krispig höstluft. Överallt dignar träden av frukt – vissa noggrant skötta i äppelodlingar, andra gömda i gamla trädgårdar eller längs landsvägar. Och det fina? Här är äpplen ofta helt gratis att plocka. Naturen räcker oss handen, och det är bara att ta emot.
En dag stötte vi på ett högt, elegant träd fyllt av blekgula äpplen. Nyfikna plockade vi några, utan att ha en aning om vilken sort det var. Första tuggan trodde vi skulle vara som vilken vanlig Golden som helst – trevlig men ofta lite intetsägande. Istället möttes vi av en frisk, blommig smak, med syra och saftighet som nästan gnistrade i munnen. Vilken överraskning.
I flera dagar gick vi och funderade på vad det kunde vara. Svaret kom först några veckor senare, när vi rullade igenom Instagramflödet och såg ett inlägg från Magnus Nilsson, den legendariske kocken från Fäviken. Han skrev om en gammal nordisk sort: Transparent Blanche, eller Gyllenkroks Transparent på svenska. Då klickade det. Vårt mystiska äpple var inte bara gott – det bar också på en lång historia, planterad i generationer och med rötter djupt i den nordiska frukttraditionen.
Transparent Blanche är en av de äldsta tidigmognande äppelsorterna i Nordeuropa. Den kom hit från Baltikum på 1800-talet och känns igen på sitt ljusgula skal och nästan genomskinliga fruktkött. Den mognar tidigare än de flesta, ofta redan i slutet av juli–augusti. Frisk, syrlig, saftig – men inte lagringsduglig. Det är ett äpple man äter där och då, i stunden. En riktig arvsort: skör, flyktig och oförglömlig.
Och just nu är äpplen överallt i Sverige. Folk pressar must, skivar och torkar till vintersnacks, river ner i gröt till barnen, eller kokar sylt och marmelad. I skal och kärnhus gömmer sig dessutom pektin – det naturliga geléämnet som gamla husmödrar visste att ta till vara för att sylten skulle sätta sig perfekt. Inget går till spillo, allt får sin användning.
När vi ändå pratar äpplen: de är rena hälsobomber. Rika på fibrer (ja, pektin igen) som hjälper magen, fulla av C-vitamin för immunförsvaret, och proppade med polyfenoler som fungerar som antioxidanter. Dessutom innehåller de naturliga fruktsockerarter som balanseras av vätskan i frukten – därför är ett äpple både törstsläckande och energigivande på samma gång. Kanske är det därför uttrycket “ett äpple om dagen håller doktorn borta” fortfarande lever kvar.
Och såklart – äpplen betyder dessert. Hos oss på Lasagnariet lekte vi först med tanken på en lasagne med salsiccia, rosmarin, parmesanbéchamel och karamelliserat äpple. Sötsalt, rustikt, oväntat. Gott, men kanske lite för långt från vad alla förväntar sig. Så vi höll det experimentet för oss själva och valde istället något tryggare för våra gäster: en äppelpaj med twist.
Så här gjorde vi: först en tunn, spröd pasta frolla (mördeg) i botten. Ovanpå hällde vi en blandning av välvispade ägg och socker som fick bilda en mjuk, saftig kropp. Sedan toppade vi med generösa klickar smör och en nypa socker. Poängen? Att skapa två texturer i samma kaka: krispig mördeg utanpå och mjuk, nästan sockerkaksliknande inuti – som en klassisk äppelpaj. Inuti väntade massor av rostade äppelbitar smaksatta med citronzest och vanilj. Och som kronan på verket, när kakan fortfarande var lite ljummen, spritsade vi in en len vaniljkräm som fick tränga ner mellan fruktbitarna. Resultatet? Fuktig, krämig, och krämgt exploderande i smaken. En paj som är både trygg och lyxig på samma gång.
För det är vi, på Lasagnariet. Lasagne är vår passion, men vi älskar mattraditioner i alla former – och framför allt att visa tacksamhet för naturens gåvor. Varje äpple, varje säsong, varje lager i det vi lagar är en del av den berättelsen.
Så nu undrar vi: Vilket är ditt favoritäpple? Den friska bettet från en Transparent Blanche, den klassiska sötman i en Golden, eller den syrliga djupet i en Renetta? Vi vill gärna höra.
Sedan alltid, Lasagnariet.
